Brandstationer och spruthus

Helena Lundgren & Per Stymne
Inventering av brandstationer och spruthus

Brandväsendets äldsta objekt är oftast tämligen oansenliga spruthus, med plats för en eller ett par brandsprutor samt diverse andra mindre redskap. Spruthusen fungerade också som samlingsplats för allmänna brandkåren vid eldsvådor. I och med industrialiseringens genombrott vid 1800-talets slut, samlades en större mängd människor än tidigare i samhällen och städer vilket medförde en förtätning av bostadshus och fabriksbyggnader. Detta framtvingade en helt annan storlek på brandförsvaret och dess byggnader än tidigare, de små spruthusen räckte inte längre till för att inhysa de brandredskap som behövdes. Brandstationerna gjorde nu sitt intåg i det svenska byggnadsbeståndet.

Det finns fortfarande ett stort antal äldre spruthus och brandstationer bevarade i byar, mindre samhällen samt vid bruk och industrier. Många av dessa byggnader har för länge sedan förlorat sin ursprungliga funktion men på grund av sin arkitektur och den funktion de haft i samhället, är de viktiga symboler för det moderna, industriella kulturarvet. De tillhör den kategori av byggnader som är bärare av samhälleliga symbolvärden.

Böckerna är ett resultat av de inventeringar av brandstationer och spruthus som författarna genomfört under åren 2012-2018 i 7 olika län. Här kan du läsa om inventeringen och inventeringsmetoden, om brandstationernas utformning och placering i samhället, om brandväsendets historia samt om varje brandstation och spruthus som hittats och som fysiskt finns kvar som byggnad.

Utgiven av HELU Förlag 2016-2018
147-331 sidor beroende på län
Trådbunden med mjuk pärm och flikar. Rikt illustrerad i färg. 
21 x 14,5 cm. Tjockleken varierar från län till län.